Allt är ditt fel. Lever du med en narcissist är chansen stor att du känner igen det här. En narcissist tar aldrig ansvar för någonting. Det är alltid någon annans fel när någonting händer. Är det du som är partner är det många gånger ditt fel, speciellt när det inte finns någon annan att skylla på.
Bilnyckeln är borta och fast du vet att han hade den dagen innan, så är det du som har haft bort den. Försök att resonera möts med höjda ögonbryn och en min som verkar säga: ”Kom med något annat.” När han har hittat nyckel, så är det knappast så att han talar om det, eller säger att: ”det var visst jag som hade den.” En narcissist ber inte om ursäkt. Punkt. De vänder allt emot dig och i fallet med nyckeln, om du skulle försöka försvara dig, skulle svaret förmodligen bli: ”Men du har haft bort den så många gånger förut”. Narcissisten har alltid svar på tal.
Offret blir narcissistens förlängda arm. I ansträngningen att själv försöka undgå narcissistens vrede, skyller man i familjen vitt och brett på andra. Det blir ett beteende som tas över av de andra familjemedlemmarna.
När man verkligen misslyckas med något; färgad tvätt, missade möten, vad som helst, de blir bevis på vilken oduglig människa man var. Att bli förlåten är helt otänkbart.
Ju mer ledsen man blir, för tyvärr reagerar man ofta så istället för att bli arg, ju mer kritik kommer. Man blir motad längre och längre bort från verkligheten, från sunda reaktioner. Man börjar reagera som en hund som blir sparkad på, vänjer sig vid behandlingen och försöker göra sitt bästa för att inte upprepa sina misstag, så att det inte ska finnas möjlighet till mer kritik. Man försöker anpassa sig. Men sanningen är den att du aldrig någonsin kommer vara den där perfekta partnern och även om du skulle uppnå det, skulle narcissisten ändå hitta nya fel på dig.
I ett fall som jag känner till, hade den narcissistiske partnern förberett sin reträtt. Förhållandet fungerade inte och flickvännen hade slutat att tro på hans kärleksbombningar, hon ville separera. Han hade hyrt det han kallade för sitt kontor, det var i själva verket en trerumslägenhet inredd som ett hem, fast med ett stort skrivbord i ett av rummen. Han bjöd inte dit sin sambo på flera månader, trots att lägenheten ligger mindre än fem minuter från deras gemensamma bostad. Allt det här hade skett utan hennes inblandning, han hade inte ens berättat om sitt nya ”kontor”. Däremot hade han publicerat bilder från den nya lägenheten på Instagram.
I ett normalfungerande förhållande hade den som tänkte skaffa ett kontor förmodligen bett sin partner komma dit och titta, kanske till och med innan kontraktet skrevs. Man samarbetar och samverkar och ber varandra om råd, det finns ingen konkurrens mellan de två parterna. Men i det här fallet, eftersom det verkade ta emot att vara den som tog det avgörande steget, att faktiskt och praktiskt, flytta ut från det gemensamma hemmet och över gatan till den nya lägenheten, så gjorde narcissisten följande lilla piruett. Han åkte på affärsresa i en vecka och bad sin partner att under den här tiden bestämma om hon ville fortsätta förhållandet. Så trots att han hyrt, möblerat och förberett sig för ett ungkarlsliv flera månader tidigare, var det hon som skulle ta beslutet, som om beslutet inte redan var taget. Frågan är vad han skulle göra om hon skulle säga att hon hade ändrat sig, att hon trots nästan dagliga trakasserier från hans sida skulle vilja fortsätta deras förhållande? Skulle hon efter veckans betänketid säga att det var bättre att de separerade, så skulle han, enligt honom själv, vara den som stod med trumf på hand och han skulle kunna skylla uppbrottet på henne. Det skulle bli hon som ville separera, han skulle bara ha gjort det hon ville och allt som eventuellt därefter skulle kunna gå fel kan skyllas på henne, allt enligt den narcissistiska logiken.